Statistisk och Psykiatrisk Terminologi

De som är obekanta med de tekniska termer som används i detta avsnitt hänvisas till den kortfattade listan på grundläggande statistiska och psykiatriska begrepp nedan.

Statistisk terminologi

95% CI = 95% konfidens att populationens värde ligger i det givna området. Området kallas för konfidensintervall som är en statistisk term som anger graden av osäkerhet för ett försök eller mätvärde. För varje konfidensintervall finns ett värde, konfidensgrad, till exempel 95% eller 99%. Konfidensgraden anger sannolikheten för att det sanna värdet för den uppmätta storheten ligger inom konfidensintervallet. Ibland anges konfidensintervallet i form av en punktskattning med felmarginal, till exempel 30±3.

Anpassad OR = Anpassat odds förhållande, vilket är oddsförhållandet (se nedan)anpassad för demografiska variabler.

Effekt storlek = ett mått på styrkan av skillnaden mellan två grupper. Minus eller plus tecken anger riktningens skillnad, inte skillnadens storlek; inget tecken betyder plus om inte annat anges. Värdet (och inte bry sig om tecknet som föregår) på effektens storlek tolkas som följer: en effektstorlek (d) mellan 0 och 0.2 är liten (d = 0.2 implicerar en 14.7% inte sammanfallande mellan de två fördelningarna som jämförs), d = 0.5 representerar ett medelvärde på effektstorleken och motsvarar 33% av inte sammanfallande mellan de två fördelningar av egenskaper som jämförs och d större än 0.8 representerar en stor effekt (d = 0.8 motsvarar 47.4 inte sammanfallande mellan de två jämförda fördelningarna av egenskaper).

OR = Odds ratio, på svenska oddsskattning vilket är antalet ggr någonting är mer benägen att inträffa. T ex, en OR = 1.92 hänvisar till en nästan tvåfaldigt större sannolikhet att hända.

p <0.05 = sannolikheten att skillnaden är beroende av slumpen är mindre än 0.05 till 1, dvs, mindre än 5 delar på 100, eller mindre än 5%. På liknande sätt, implicerar p < 0.01 att sannolikheten att skillnaden är beroende av slumpen är mindre än 1 på 1000. Ifall p > 0.05, betraktas resultatet då vanligen som icke-signifikant ur statistisk synpunkt, fastän det fortfarande kan ha viss signifikans om det finns en trend mot en skillnad som inte orsakas av slumpen.

r = korrelationskoefficient; ett mått på tendensen att en variabel samvarierar med en annan; r sträcker sig från -1 till 1; r värdena som ligger nära extremerna på denna variationsvidd implicerar en stark korrelation, då däremot de värden nära mitten av variationen, dvs noll, implicerar liten eller ingen korrelation. Korrelation innebär nödvändigtvis inte ett orsakssamband.

SD = Standardavvikelse, som är ett mått på spridningen kring medelvärdet. I en normalfördelning, består 1 SD av omkring 68% av värdena, 2 SD av 95% av värdena och 3 SD består av omkring 99% av värdena kring medelvärdet.

Ordlista

ADHD: Uppmärksamhetsbrist med hyperaktivitet; ett syndrom som kännetecknas av impulsivitet, hyperaktivitet och kort minnesomfång, som ofta leder till inlärningssvårigheter och olika beteendemässiga problem; uppträder vanligen i barndomen men består ibland upp till vuxen ålder.

Affekt: Inom psykologin – känsla eller emotion som är särskiljt från kognition, tanke eller handling.

Alzheimers sjukdom: Progressiv mental försämring som karakteriseras av förvirring, minnesförlust, försämrad förmåga att beräkna och visuo-spatiala brister. Det börjar vanligen under senare medelålder och resulterar i död om 5-10 år. Alzheimers står för omkring 60-70% av senildemens.

Anorexia nervosa: En mental störning som uttrycks av extrem rädsla att bli mycket fet och en motvilja mot mat, uppträder vanligen hos unga kvinnor och resulterar ofta i livshotande viktförlust, tillsammans med en störd kroppsuppfattning, hyperaktivitet och amenorre’ (dvs att menstruation uteblir).

Ångestsyndrom: Störningar såsom generaliserad ångest störning, panikångest, obsessiv-kompulsiv sjukdom, posttraumatiskt stressyndrom och fobier.

Axel I syndrom: Störningar som omfattar men inte begränsas till affektiva sjukdomar, ångestattacker, störningar pga droger, ätstörningar, impulskontrollstörningar och parafili.

Axel II syndrom: Olika personlighetsstörningar som innefattar paranoid, narcissistisk, borderline, antisocial, undvikande, obsessiv-kompulsiv samt passiv-aggressiva typer.

Bipolär sjukdom: en affektiv störning där individen alternerar mellan depression och ett maniskt eller euforiskt tillstånd.

Bivariat: Att ha två variabler.

Kroppslig dysmorfisk störning (BDD): Ett överdrivet intresse av en inbillad fysisk defekt i utseendet eller ett enormt överdrivet bekymmer över en mindre fysisk åkomma.

Borderlinestörning: Ett genomträngande mönster av instabila relationer, självbild och affekter; den kännetecknas av impulsivitet; den börjar i tidig vuxenålder och uppdagas i en mångfald olika sammanhang som att spela eller spendera pengar ansvarslöst, äter luxuöst, drogmissbruk, upptagen med osäker sex, kör oförsiktigt eller utövar återkommande suicidalt beteende, gester, hot eller självstympande beteende.

Bulimia nervosa: en kronisk sjuklig störning som inbegriper upprepade och hemliga episodiska anfall av att äta och som kännetecknas av okontrollerat snabbt intag av mycket mat över en kort tidsperiod (kalasätande), följt av självorsakad uppkastning, bruk av laxermedel eller diuretika, fastande eller kraftfulla försök att förhindra viktökning. Störningen ledsagas ofta av skuldkänslor, depression eller avsky inför sig själv.

Kanalisering av utveckling: kanalisering av utvecklingen längs art-stabila vägar, dvs att reducera variabiliteten av egenskaperna.

Klorpromazin: Ett antipsykotiskt medel med antiemetisk, antiadrenergisk och antikolinerga verkningar. Det trycker ned betingade reflexer och reducerar blodtrycket.

Inbillningssjuk: en mental störning som kännetecknas av en fixerad falsk åsikt.

Demens: Förlust av, vanligen progressivt, kognitiva och intellektuella funktioner, utan att perceptionen eller medvetandet försämras; orsakas av en mångfald sjukdomar, varav vanligast är strukturell sjukdom i hjärnan. Kännetecknas av desorientering, försämrat minne, försämrat omdöme, lägre intellekt och en grund och labil (föränderlig) affekt.

Utvecklingsmässig instabilitet: En störning eller splittring i utvecklingen.

Digoxin: En hjärtaktiv steroid glykosid som användes i behandling av blodstockning i hjärtat.

Dissociation: Inom psykologin en omedveten process varigenom en gruppmentala processer är separerade från resten av tankeprocesserna, som resulterar i ett oberoende fungerande av dessa processer och en förlust av de vanligaste sambanden; t.ex en separation av känsla från kognition.

Dissociativ: Hänför sig till dissociation.

DSM: Diagnostisk och Statistisk Manual över Mentala Sjukdomar, Amerikanska Psykiatriska Föreningen. Såvida det inte specificeras på annat sätt är den version som åberopas den fjärde text-reviderade versionen som utgavs år 2000 (DSM-IV-TR).

Dystymi: en kronisk affektiv störning som manifesteras som depression under nästan hela dagen, och ledsagas av några av följande symptom: dålig aptit eller hetsätning, sömnlöshet eller hypersomni, låg energi eller trötthet, låg själv-aktning, dålig koncentration, svårt att ta beslut och känslor av hopplöshet.

Fluktuerande Asymmetri: den slumpmässiga komponenten i bilateral asymmetri.

GABA: Förkortning för gamma-aminosmörsyra.

Hedonisk: Av, relaterad till, eller utmärker nöje eller njutning.

Hypokondri: Se hypokondrisk.

Hypokondrisk: Upptagenhet med rädsla för att man har en allvarlig medicinsk sjukdom även fastän en medicinsk utvärdering har uteslutit en sådan sjukdom.

Hypomani: En mild grad av mani.

Kleptomani: Återkommande impulsiva stölder som motiveras av “att känna spänningen av att stjäla” men inte av ett yttre motiv som hunger, fattigdom, eller hämnd och som inte resulterar ur andra mentala störningar som relateras till att stjäla såsom antisocial personlighetsstörning eller mani.

Mani: En emotionell störning som kännetecknas av eufori eller lättretlighet, ökad psykomotorisk aktivitet, snabbt tal, idéflykt, minskad behov att sova, distraktibilitet, storslagenhet och dåligt omdöme; uppträder vanligen i bipolära sjukdomar.

Affektiva sjukdomar: Exempel – bipolär störning, djup depression och dystymi.

Multipel personlighetsstörning: En dissociativ störning där två eller fler tydligt medvetna personligheter alternativ tar överhand hos samma individ, utan att någon av personligheterna är medveten om den andre; normalt sett en tvivelaktig diagnos.

Neuros: En mental störning som primärt kännetecknar ångest och emanerar inte från någon uppenbar hjärnskada; i motsats till psykoser, uppvisar individer med en neuros inte en grov verklighetsförvanskning eller desorganisation av personligheten. Hypokondri och neurasteni är ex på några neuroser.

Neurotisk: Se neuros.

Obsessiv-Kompulsiv störning: En ångeststörning som karakteriseras av tidskrävande tvångsmässiga ideér och tvångssbeteende som kan orsaka påfallande plåga eller betydande försämring.

Onyxofagi: Tvångsmässig nagelbitning.

Paranoia: En psykotisk störning som kännetecknas av vanföreställningar om förföljelse eller storhetsvansinne som ofta ihärdigt försvaras med tydlig logik och förnuft.

Parafili: Intensiva, återkommande sexuella önskemål som gränsar till en obsession-kompulsion och som riktas mot ovanliga mål som livlösa föremål (kvinnors underkläder, urin, avföring), djur, barn, tillfoga smärta eller ta emot smärta.

Fenelzinsulfat: Ett monoaminooxidas hämmare som används som en antidepressivum.

Psykoanalys: En psykoterapimetod som härstammar från Sigmund Freud där fri association, drömtydning och analys av motstånd och överföring används för att upptäcka undertryckta eller omedvetna impulser, ängslan och interna konflikter.

Psykopat: Psykopater är manipulativa, charmerande, talföra, bedrägliga, parasitiska oansvariga, själviska, känslokalla, promiskuösa, impulsiva, antisociala och aggressiva individer som inte bryr sig om andras välgång, erfar liten ånger eller skuld pga deras skadliga och antisociala beteende. De tolererar inte uppskjuten tillfredsställelse och framhärdar trots bestraffning; psykopaterna är mestadels män och utgör mindre än 1% av populationen; ungefär 11% av den forensiska psykiatriska populationen och 23% av populationen under bestraffning är psykopater.

Psykopati: Betingelser som kännetecknar en psykopat.

Psykoser: Plural för psykos.

Psykos: En mental och beteendemässig störning som innebär grava vanföreställningar och/eller hallucinationer. Känslomässigt beteende, förmåga att känna igen verkligheten och förmågan att kommunicera med eller/och relatera till andra är mycket påverkad och sker i en utsträckning som gör individens oförmögen att hantera de vanliga kraven i vardagslivet. Psykoserna indelas i två huvudklasser i enlighet med deras ursprung: 1) de som kopplas till organiska hjärnsyndrom (t.ex Korsakoffs syndrom) och 2) de som är mindre organiska och har vissa funktionella komponent(er) (t.ex schizofreni). Fastän psykos är en allmän term för en mångfald sinnessjukdomar, är schizofrenin den vanligaste formen av psykoser.

Psykotisk: Relaterar till eller påverkas av psykos.

Pyromani: En impulskontroll störning där en individ ofta misslyckas att motstå en stark längtan att starta bränder.

Schizofreni: En högst skiftande störning som kännetecknas av oordnad perception, oordnad tänkande (hallucinationer och inbillning) och ett omfattande undandragande från världen och andra människor; en form av psykos. Psykiatrin talar vanligen om schizofrenier snarare än schizofreni för att spegla störningens föränderlighet.

Somatisering: Den process varigenom psykologiska behov antas uttryckas i fysiska symptom som inte har en identifierbar eller känd organisk bas. Alternativt refererar det till tendensen att vara alltför mycket sensitiv och klagar på relativt försumbara fysiska problem.

Sulfadiazin: En hämmare av bakteriell folsyrasyntes, som varit mycket effektiv mot pneumokocker, stafylokocker, streptokocker, E. coli och Klebsiella pneumoniinfektioner och även användbar på akut gonokock artrit.

Taxa: Plural för taxon.

Taxon: En kategori som upptäcktes men inte skapades av människor; existens- en av taxa är en empirisk fråga, inte ett semantiskt spörsmål.

Tics: Upprepade onormala muskelrörelser eller vokaliseringar. Typiska muskulära tics inbegriper ögonblinkande, grimasering, huvudskakningar, skjuter ut tungan, snörvlar, hoppar och skuttar eller kraxar. Typiska vokala tics består av stamningsliknande hinder i talet, stöter ut ljud eller ord och även obsceniteter (dock mindre än 10% av de med diagnos).

Tourette´s syndrom: En störning som kännetecknas av upprepade onormala muskulära rörelser eller uttal (tics) som tenderar att uppträda under oförutsägbara anfall eller utbrott under lång tid och som börjar från tidig barndom och kvarstår under hela livet, fastän det förekommer viss förbättring i yngre vuxenålder.

Trichotillomani: Ett återkommande tvång att dra ut ens hår, som resulterar i en märkbar hårförlust, som inte beror på en annan medicinsk betingelse.