Självmordsförsök och självmordstankar bland Homo-och Bisexuella

Bevis för ökade självmordsförsök och självmordstankar bland homosexuella och bisexuella grundat på populationsrepresentativa urval, har redan citerats i stor utsträckning på andra ställen under samma ämne Oversikt. Denna sida tar upp att det inte finns några säkra bevis för att icke-heterosexuella i motsvarande grad är relativt överrepresenterad bland de som lyckas begå självmord. Olika överväganden antyder att ökade suicidförsök och suicidala förställningar bland icke-heterosexuella utgör ytterligare bevis för en ökad psykiatrisk sjuklighet bland dem.

Paul Gibsons artikel

1989 satte en arbetsgrupp för Department of Health and Human Services i USA samman en rapport om självmord bland ungdomar. Rapporten nämnde en värdering av den homosexuelle aktivisten Paul Gibson, att upp till 30% av självmord bland ungdomar under året innefattar homosexuella.(1) De homosexuella har ofta åberopat denna statistik även fastän regeringen förkastat rapporten och tagit den ur cirkulationen. Gibson noterade att homosexuella ungdomar är 3 ggr mer benägna att försöka begå självmord jämfört med heterosexuella ungdomar och anser att 10% av populationen är homosexuell. Han uppskattade att 30% av de ungdomar som begår självmord är homosexuella. (Som analys och flera studier visar är emellertid andelen homosexuella i populationen i själva verket mycket mindre).

Föreställ er en grupp, där vissa medlemmar begår självmord och lyckas efter första försöket. Ifall man skulle plocka ut ett slumpmässigt urval ur denna grupp och fråga om suicidförsök under ens livstid, skulle man finna en förekomst av 0% eftersom var och en som försökte begå självmord dog. Uppenbarligen innebär en 0% försök att begå självmord här nedan inte en 0% suicid grad.

Emellertid, om de i samma grupp som begår självmord också lyckas vid första försöket (vilket omedelbart följer självmordstankarna) då skulle ett urval av denna grupp visa på 0% av både självmordsförsök och självmordstankar.

Kan vi anta att ingen som tillhör denna grupp aldrig tänker på självmord? Vid den andra ytterligheten, en grupp, vars vissa medlemmar tänker på att begå självmord men inte lyckas, skulle nå en suicidgrad på 0%. Detta borde vara tillräckligt för att peka på Gibsons misstag. Unga kvinnor försöker begå självmord i en omfattning som är två till nio ggr högre än unga män, men unga män begår självmord sex ggr högre än unga kvinnor.(2)

Diskrepansen mellan förekomsten av självmordsförsök och verkliga självmord är högre bland ungdomar än vuxna. T.ex enligt CDC uppskattningar begår ungefär 86 amerikaner självmord dagligen, då däremot 1500 amerikaner försöker begå självmord varje dag, dvs självmordsförsöken är ungefär 18 ggr vanligare än verkliga självmord.(3) Å andra sidan, är självmordsförsök med skador av ungdomar omkring 100 ggr vanligare än verkliga självmord.(4) Alltnog, en hög förekomst suicidförsök innebär nödvändigtvis inte en hög suicidfrekvens. Ugör de homosexuella en stor andel av individer som lyckas begå självmord?

Rapporter från självmordsoffer

Det finns inga tydliga rön att homosexuella är överrepresenterade bland suicidoffer: Robins beskrev 134 individer i åldrarna 24 år eller äldre som begick självmord; ingen av dem var homosexuell.(5)

• Shaffer et al. rapporterade att i en undersökning av 120 (95 var män) ur 170 på varandra följande självmordsoffer under 20 år, var tre manliga homosexuella antagen via beteendet eller identifiering och tre andra män betedde sig en aning feminint.(6) Ingen av de tre homosexuella hade begått självmord till följd av en stigmatiserande händelse och samtliga hade psykiatriska störningar.

• Beskow rapporterade att bland 271 svenskar som begått självmord från 15 år eller äldre, var 5 av 161 (3.1%) i urvalet från tätorten och 1 av 110 (0.09%) i urvalet från landsbygden homosexuella.(7)

• Rothberg et al. noterade att 1.7% av 212 i amerikanska armens personal som begick självmord 1985-1986 var homosexuella.(8) Vissa tror att armèns uteslutningspolicy mot homosexuella sänker antalet homosexuella i armèn. Emellertid, tycks homosexuella och bisexuella vara relativt överrepresenterade i amerikanska armèn.(9,10)

• Rich et al. rapporterade att bland 283 suicider i San Diego, från November 1981 till Juni 1983 som bestod av 133 på varandra följande fall under 30 år och 150 fall över 30 år, var 202 män och 81 kvinnor.(11) Ingen kvinna var homosexuell. Bland männen var 13 (6.4%) homosexuell. Samtliga 13 var i åldern mellan 21 – 42 år. Det fanns 106 heterosexuella män i denna åldersnivå. Både de homosexuella och heterosexuella suicidoffren i ålders-spannet 21 – 42 år kunde inte särskiljas utifrån olika kännetecken, fastän det framträdde en tendens för de homosexuella att ha gett uttryck för en förhöjd psykotisk störning och ökade gångna suicidförsök. Av de 13 homosexuella, hade tolv eller fler missbruk av droger och elva hade en DSM-III diagnos annat än drogmissbruk.

• I en slumpmässig Gallupundersökning år 1991 av 1152 tonåringar, citerades inte homosexuellt beteende eller inriktning av någon tonåring som ansvarig för suicidförsök av dem själva eller deras vänner, och detta var även sant i en slumpmässig uppföljningsstudie av 1612 tonåringar 1994.12 Man kan säga med rimlig säkerhet att även om man kan visa att homosexuella män är en aning överrepresenterade bland suicidoffer, torde diskrepansen mellan självmordsförsök och fullgjorda suicider fortfarande vara mycket större bland homosexuella än heterosexuella män. I Rich et al.s studie ovan, hade 67% av de avlidna homosexuella tidigare utfört självmordsförsök, då däremot endast 37% i den heterosexuella gruppen; denna diskrepans skulle ha varit statistiskt signifikant ifall urvalsstorleken hade varit större och dessa siffror antyder att den heterosexuella gruppen var mer framgångsrik att begå självmord än den homosexuella gruppen.

Dessutom fann inte författarna någon homosexuell bland de avlidna ungdomarna. Med tanke på detta, är Paul Gibsons 30% statistik ännu mer anmärkningsvärd, eftersom det enda sättet som 30% av suicider kunde bestå av homosexuella, skulle vara ifall en mycket större andel av homosexuella som försökte begå suicid lyckades jämfört med heterosexuella.

Varför är suicidförsök och suicidala föreställningar vanligare bland icke-heterosexuella?

Ett ofta upprepat anspråk är att förhöjd suicidalitet hos homosexuella är resultatet av social fördom och förkastande som leder till en internalisering av homofobi. Andra delar av detta avsnitt presenterar, emellertid, många data som pläderar mot denna föreställning, innefattande resultat från studier som statistiskt har kontrollerats för riskfaktorer. Man förväntar sig att socialt avståndstagande leder till nedstämdhet eller depression och depression, som i sin tur, leder till hyposexuellt beteende hos normala individer. Emellertid, så uppvisar homosexuella ökad promiskuitet. I detta hänseende rapporterade Durant et al. att bland de manliga ungdomarna angav en eller fler samma-sex partner; alkohol, marijuana och rökfri tobaksanvändning; att inte gå till skolan pga rädsla; ha blivit hotad eller skadad av ett vapen i skolan; och att ha burit vapen i skolan redovisade 15.8 av variansen i antalet manliga sexualpartners eller 17.2% av variansen efter att innefatta självmordsförsök eller cigarettrökning, dvs fler partners korrelerar med ökat riskbeteende bland manliga homosexuella.(13)

I en jämförelse av 59 mestadels icke-vita manliga flyktingar mellan 12 och 18 år och 60 mestadels icke-vita homosexuella och bisexuella män som besökte en kommunal inrättning och inom samma åldersspann, hade båda grupperna initierat sexuell aktivitet vid 12.6 års ålder i genomsnitt och flyktingarna hade haft en median på 11 kvinnliga sexuella partners, då däremot den icke-heterosexuella ungdomen hade haft en median på 7 sexualparners av manligt kön.14 Man skulle inte skylla på den s k homofobin för brådmogen sexualitet och promiskuitet bland heterosexuella unga rymlingar och försiktighet krävs innan man gör det för homosexuell ungdom. Å andra sidan, är hemlösa icke-heterosexuella ungdomar sämre än hemlösa heterosexuella ungdomar med hänsyn till frekvensen att rymma hemifrån, diskriminering, drogmissbruk, psykopatologi och promiskuitet.(15)
Finns det ett enkelt samband mellan fördom, diskriminering och suicidalitet?Afroamerikaner erfar ökad diskriminering, fördomar, fängelsevistelser, fortsatt fattigdom, social isolering och brist på samhällsresurser, och ändå har dom en lägre självmordsfrekvens än vita.(16) Jämfört med suicidgraden hos vita, var den för Afroamerikaner 28% lägre under Jim Crows lagar 1950 och 24% lägre under 1995-1998.(17)
Likaledes kommenterade Jan Smuts, Sydafrikas Premiärminister under några år med apartheid, om den bekymmerslösa, lugna karaktären hos afrikaner i nedre Afrika, de enda lyckliga människor han stötte på.(18) Dessutom visade an American Association of University Women study, över självkänsla bland skolbarn att Afroamerikanska flickor hade den högsta självkänslan; Afro-amerikanska flickor hade högre självkänsla än vita pojkar och Afro-amerikanska pojkar visade sig vara de som ägde mest tillit och var mest ambitiös av samtliga och överträffade vita pojkar i deras önskan att bli läkare, forskare, chefer och senatorer (19,20). Den högre självkänslan hos Afro-amerikaner jämfört med vita är ett viktigt rön; (21,22) och detta inbegriper en självuppfattning om fysisk attraktivitet, fysisk förmåga och t o m kompetens i läsning, vetenskap och samhällsstudier men dock inte (i några studier) i matematik.(23,24)

Sjukligt tjocka individer erfar diskriminering med hänsyn till tillträde till college, att hyra bostad och får svårare att attrahera partners.(25) Medan vissa homosexuella kan dölja sin läggning så kan inte de överviktiga dölja sin övervikt. I ett urval på 8889 individer ur 13800 slumpmässigt utvalda individer i åldrarna 18 – 64 år, hade 31% övervikt och ytterligare 11% var sjukligt feta.(26) Att öka sin övervikt försämrade den fysiska hälsan men inte den känslomässiga. Bland de med kroniska sjukdomar, försämrade fetman signifikant den fysiska men inte det emotionella välbefinnandet.

Alltså, fördomar och diskriminering har inget enkelt samband med suicidalitet. Hur är det då med förstämningssjukdomar? Homosexuella manifesterar upphöjda sådana liksom anorektiska kvinnor.

I en undersökning över avlidna som representerade över 5 miljoner kvinnor, så hade 571 dött som ett resultat av anorexia nervosa och bland de avlidna anorektiska kvinnorna, hade 1.4% begått självmord jämfört med 4.1% bland 1713 ålders- och etniskt-matchade kontrollgrupper.(27)

Slutsatsen blir att förstämningssjukdomar inte nödvändigtvis motsvarar framgångsrika självmord.

Självmordsförsök bland barn och ungdomar i den allmänna populationen kopplas till brottslighet/kriminalitet, eller en psykiatrisk sjukdom hos en själv eller hos föräldrarnas samt drogmissbruk,(28) vilka samtliga förekommer oftare hos homosexuella. Ingen skulle skylla på den så kallade homofobin för dylika kopplingar bland heterosexuella. Dessutom, trots att det amerikanska samhället har blivit mer accepterande av homosexualitet, har förekomsten självmordsförsök bland manliga homosexuella och bisexuella förblivit konstant genom födelsegrupper och medelåldern vid initiala försök har dalat.(29)

Förhöjd grad av självmordsförsök bland homosexuella kan grupperas längs andra riskabla vanor som homosexuella har hängett sig åt (sexuella beteenden, tabell 3 här) vilket placerar dem i en högre risk för självskadebeteende. Den vanligaste formen av avsiktlig självskada är att förgifta sig själv.(30) I en studie, hade endast 41% av ett urval på 34 individer avsiktligt förgiftat sig själva och hävdat att det var ett avsiktligt självmordsförsök och i enbart ett fall erkände en nära vän eller släkting att förgiftningen motiverades av avsiktligt självmord.(31)

Givet den ganska höga relativa överrepresentationen av homosexuella bland individer med BPS, vilket representerar en ytterlighet längs ett kontinuum,(32,33) och att en yttring av denna störning är upprepade sJälvmordsförsök,(34) förhöjd nivå av självmordstankar och försök bland dem borde betraktas som ett annat exempel på större psykiatrisk sjuklighet som inte lätt kan förklaras i termer av samhällelig fördom. BPS är inte den enda mentala störningen som uttrycker förhöjd suicidalitet. I en genomgång av 236 fall av multipel personlighetsstörning (MPS), hade 72% försökt begå självmord men endast 2.1% hade lyckats.35 I detta urval var de vanligaste tidigare diagnoserna för affektiva störningar (63.7%), personlighetsstörningar (57.4%), ångestsyndrom (44.3%) och schizofreni (40.8%). Notera att fastän MPS är en typiskt tvivelaktig diagnos,(35) korrelerar den psykiatriska åkomman som beskrivs som MPS med förhöjda nivå av självmordsförsök. Dessutom, i en sex till tolv års uppföljande studie av 500 psykiatriska polikliniska patienter, hade dessa individer en onaturlig (suicid, mord) dödlighet som var tre och en halv ggr högre än förväntat (de villkor som högt predicerade onaturlig dödlighet var alkoholism, antisocial personlighetsstörning, drogmissbruk och homosexualitet.), men trots en historik av upprepade självmordsförsök, var inte hysteri kopplat till ökad onaturlig dödlighet.(37)

Man bör notera att mycket få normala individer som beslutar sig för att begå självmord misslyckas sedan. Jag minns ett försök till självmord av en av mina vänner. Han blev förvirrad sedan hans flickvän gjort slut. Han köpte råttgift, konsumerade detta och for sedan till en väns hus, berättade allt för honom och fortsatte sedan att dricka giftet för skadedjur. Hans vän stötte bort burken med gift, tog tag i honom och rusade iväg till närmsta sjukhus. Läkarna lyckades rädda honom. Det är värt att notera att denna människa har en IQ över genomsnittet och det bör vara uppenbart även för någon med IQ under genomsnittet att hade han gått långt in i skogen efter att ha ätit detta gift, så skulle kroppen, då de så småningom funnit honom, varit på väg att upplösas. I ett annat exempel, hade en ung manlig homosexuell försökt begå självmord ca 13 eller 14 ggr och hävdade att han inte var någon dumbom som inte visste hur man skulle gå tillväga (Remafedi G. Adolescent homosexuality: psychosocial and medical implications. Pediatrics 1987;79(3):331-7.) Vid ett sådant försök, kraschade han sin mammas bil i 150 (miles per hour) in i ett skyddsräcke. Hade han, emellertid, kört in bilen i en tjock cementvägg eller en stor lastbil, så skulle hans öde varit beseglat.

Det tycks som om då suicidala beslut och försök utföres i ögonblick av vansinne, kommer de i konflikt med ett inneboende försök hos organismen att skydda sig själv, och därigenom leder detta till tama självmordsförsök, som ofta inte lyckas. I överensstämmelse med förhöjda suicidförsök bland homosexuella och bisexuella män som exempel på psykiatrisk sjuklighet är fyndet att hälften av de som försökte begå självmord i en sannolikhetsfördelning på 2881 MSM I fyra stora Amerikanska städer hade försökt begå självmord vid upprepade tillfällen.(38) I detta urval, hade 21% gjort upp en suicidplan, 12% hade försökt begå suicid och de flesta som försökt första gången var under 25 år.

REFERENSER
1. Gibson P. Gay male and lesbian youth suicide. Report of the Secretary`s Task Force on Youth Suicide, Vol 3: Prevention and Intervention in Youth Suicide. Washington, DC:US Departement of Health and Human Services, 1989;110-42
2. Rotheram-Borus MJ, Bradley J. Evaluation of suicide risk. In: Rotheram-Borus MJ. Bradley J, Obolensky N, eds. Planning to live: Evaluating and treating suicidal teens in community settings. Tulsa, Oklahoma: national Resource Center for Youth Services, University of Oklahoma, 1990;109-36.
3. http://www.cdc.gov/safeusa/suicide.htm
4. Healthy People 2000 Review. Vol DHHS Publ. No. (PHS) 94-1232-1. Washington, DC: US Public Health Service, 1993.
5. Robins E. the final months. New York: Oxford University press, 1981.
6. Shaffer D, Fisher P, Hicks RH, et al. Sexual orientation in adolescents who commit suicide. Suicide Life Threat Behav 1995;25 Suppl:64-71.
7. Beskow J. Suicide in mental disorder in Swedish men. Acta Psychiatr Scand Suppl 1979(277):1-138.
8. Rothberg JM, Fagan J, Shaw J. Suicide in United States Army personnel, 1985-1986. Mil Med 1990;155(10):452-6.
9. Fay RE, Turner CF, Klassen AD, et al. Prevalence and pattern of same-gender sexual contact among men. Science 1989;243(4889):338-48.
10. Rogers SM, Turner CF. Male-male sexual contact in the USA: Findings from five sample surveys, 1970-1990. J Sex Res 1991; 28(4):491-519.
11. Rich CL, Fowler RC, Young D, et al. San Diego sucide study: comparison of gay to straight males. Suicide Life Threat Behav 1986;16(4):448-57.
12. Teen suicide: a report on the 1991 gallup survey among teens and the 1994 Gallup update survey: The Gallup Organization, 1995.
13. DuRant RH, Krowchuk DP, Sinai SH. Victimization, use of violence, and drug use at school among male adolescents who engage in same-sex sexual behavior. J Pediatr 1998;133(1):113-8.
14. Rotheram-Borus MJ. Meyer-Bahlburg HF, Rosario M, et al. Lifetime sexual behaviors among predominantly minority male runaways and gay/bisexual adolescents in New York City. AIDS Educ Prev 1992;Suppl:34-42.
15. Cochran BN, Stewart AJ, Ginzler JA, et al. Challenges faced by homeless sexual minorities: comparison of gay, lesbian, bisexual, and transgender homeless adolescents with their heterosexual counterparts. Am J Public Health 2002;92(5):773-7.
16. Gibbs JT. African-American suicide: a cultural paradox. Suicide Life Threat Behav 1997;27(1):68-79.
17. Health, United States. Washington, DC: National Center for Health Statistics, US Government Printing Office, 1999;192-94.
18. van Den Berghe P. South Africa: a Study in Conflict. Berkeley: University of California Press, 1970.
19. Shortchanging girls, shortchanging America. Washington, DC: American Association of University Women, 1991.
20. Sommers CH. Who stole feminism? How women have betrayed women. New York: Simon & Schuster, 1994.
21. Gray-Little B, Hafdahl AR. Factors influencing racial comparisons of self-esteem: a quantitative review. Psychol Bull 2000;126(1):26-54.
22. Twenge JM, Crocker J. Race and self-esteem: meta-analyses comparing whites, blacks, hispanics, asians, and American Indians and comment on Gray-Little and Hafdahl (2000). Psychol Bull 2002;128(3):371-408.
23. Tashakkori A. Race, gender, and preadolescent self-structure: a test of construct-specificity hypothesis. Personal Individ Diff 1993;14:591-8.
24. Tashakkori A, Thompson